Just Take The Bullet- Kapitel 3.
"Haha, samma här. vi hörs sen."
"Jadå, puss."
Jag la på och gick in genom dörren till mitt hus och gick direkt upp till mitt rum och lade mig på sängen.
Det tog inte lång tid innan jag somnade, men jag vaknade senare av att min mobil ringde.
____________________________________________________________________________________________
"Lämnade du dina syskon hemma ensamma, bara för att du ville ut och festa!? Lucas kanske klarar sig själv, men tänk på Mary? Tänk om det hade hänt något?....." Jag hörde hur mamma skällde ut mig i telefonen, men jag var alldeles för bakfull för att orka bry mig.
För bara ett år sedan hade jag varit mammas lilla ängel, skött skolan exemplariskt och alltid kommit hem i tid om kvällarna. Men det senaste året har jag känt att jag måste ta tag i mitt liv. Man måste ju leva medans man är ung. Right? Så jag har gått på fler fester och så vidare. Jag har även ändrat min attityd, när jag insåg att jag var alldeles för mesig.
"Jasmin? Lyssnar du på mig?"
"Mmh.." Svarade jag drygt.
"Jasmin Scarlet Edwards! du har utegångsförbud enda fram tills skolan börjar!"
När jag hörde ordet utegångsförbud reagerade jag direkt och protesterade snabbt. Men mamma gav inte med sig.
Vi la på och jag var rent förbannad. Jag kastade kuddar, och andra saker som var nära mig, omrking mig och grymtade frustrerat.
Resten av dagen spenderade jag på min säng med datorn i knät och spammade twitter.
Min mamma vart bortrest enda tills skolan började igen, vilket var om en vecka. Jag orkade verkligen inte med skolan. Men det är sista året på high school, så jag får väl stå ut.
Tillslut stod jag inte ut mer. Jag gav fan i hur arg mamma skulle bli. Jag var tvungen att komma ut. Jag kunde ju bli socialt handikappad eller något sådant annars? Lucas var inte hemma, somvanligt. Men det var Mary, men henne satte jag framför Finding Nemo som hon gärna såg för trehundrafemtioelfte gången ungefär.
Jag drog på mig mina svarta basic Converse, min skinnjacka och förde stegen utåt.
"You're up to meet? xx <3" Jag slängde iväg sms:et till Isabella och det tog ine lång tid innan det plingade till i min Iphone.
"'Course! I'll meet you at McDonalds in 10! xxx :)"
Jag styrde snabbt mina steg mot Vårat närmaste McDonalds som låg ungefär 10-12 minuter bort.
När jag kommit fram så stod där redan Isabella och väntade på mig. Vi kramade om varandra och jag berättade att jag hade utegångs förbud och var tvungen att vara hemma om 2 timmar. Hon fattade läget och vi började spatsera runt och prata om saker som vi brukade prata om när vi var själva.
När vi gick där på gatan och pratade och skrattade högt om vart annat så skymtade jag en person jag kände igen i ögonvrån.
Jag tittade snabbt på honom rakt över gatan och Isabella märkte det genast.
"ooh. Han såg inte helt fel ut, du har bra smak iallafall Jas.." Jag blängde irriterat på henne och började förklara.
"Han var på begravningen.. hans pappa dog samtidigt." Isabella fattade grejjen och det blev en liten tystnad.
Men efter ett tag återgick Isabella till sitt samma glada jag och började prata på.
Men jag kunde inte släppa honom, det var något speciellt med honom, något.... konstigt?
____________________________________________________________________________________________
wohoooo! Äntligen! Ska faktiskt erkänna att jag har glömt bort novellen lite, men jag har mycket läxor och prov framöver, så det kanske inte blri någon super uppdatering, men jag ska verkligen försöka! Jag hoppas att ni gillar det iallafall, och jag skulle gärna vilja tacka för två väldigt fina kommentarer på förra kapitelet. <3 TACK. <3 xx Matilda.
Kommentarer
Trackback
