En vecka hade gått sedan min mamma hade gett mig utegångsförbud, och även sedan jag såg killen från begravningen sist. Varför tänkte jag ens på honom?

Jag låg klarvaken i mitt mörka rum och vände mig mot min klocka. 04.37 

"Herregud.. varför är jag ens vaken såhär tidigt.." Tänkte jag för mig själv.

Om ungefär 3 timmar skulle jag gå upp till skolan, Juste.. skolan.

"..Och han är så söt! Jas..? Lyssnar du ens på vad jag säger?" Mina tankar avbröts när jag hörde att Isabella försökte få kontakt med mig.

"..emh, va? Isabella jag är så ledsen.. Jag vet inte vad det är med mig. Jag har känt mig konstig hela dagen."

Egentligen visste jag vad det var som störde mig. Det vad den där killen som jag hade sett flera gånger nu.

"Hmmh.. Har du fortfarande utegångsförbud?" Frågade hon mig.

"Nej.. Vadå då?" Svarade jag snabbt. Det hade nu gått en vecka sedan jag hade fått mitt utegångsförbud av min mamma för att jag hade lämnat mina syskon hemma ensamma.

"Jag tror du skulle behöva en tjejkväll." Sa Isabella och lös upp.

"Ja! Det skulle vara så skönt att komma hemifrån nu." Sa jag och vi båda skrattade.

Vi hade sista lektionen tilsammans, Franska, jag ångrar så att jag valde att läsa franska. Jag trodde att det skulle gå bra, eftersom att mitt enda starka skolämne är just Språk. Men inte då. Med alla dessa grammatik regler och allt vad det är så är jag ganska less på det.

När lektionen hade pågått i cirka 20 minuter så knackade det på dörren. Vår lärare, Mrs Daniel kolladesnett mot dörren och gick för att öppna den.

När hon öppnade dörren började hon prata med personen utanför. Jag kunde inte se vem det var men jag hörde att det va en kille. Alla elever började viska och prata med varandra och meningar som "Vem är det?", "Kan det vara HAN?" började sprida sig i klasrummet.

Mrs Daniel flyttade sig från dörren och böjade gå mot sitt skrivbord med personen som hon pratat med hack i häl. You. Are. Fucking. Kindding. With. Me. Personen var ingen mindre än killen från pappas begravning. 

Jag kände hur Isabellas blickar brände mot min kind. Jag kollade snabbt och ilsket på henne och hon hånlog mot mig. Jag slog tilll henne på armen och hon vände bort blicken men fortsatte att le.

"Allihopa! Det här är Liam. Han är ny här och ni; Jasmine, Eric och Isabella är ju tre i er redovisningsgrupp, så då får alltså en av er gå ihop med Liam." 

Jag, Isabella och Eric tittade på varandra. Aldrig i livet att jag skulle anmäla mig frivillig att jobba med honom. Och det verkade inte som att Eric och Isabella tänkte det heller. Men precis när Mrs Daniel öppnade munnen för att prata så tog Isabella tag i min hanled under bordet och räckte upp den. 

"Jasmine ställer gärna upp Mrs Daniel!" Sa hon och jag visste inte om jag skulle dö, eller om Isabella skulle det. Förmodligen båda två. 

Nu hade jag ju inget val mer än att ställa upp. Mrs Daniel var ofta väldigt vresig på Måndagar..

"Jasmine! Vad snällt av dig." Sa hon med ett stort leende.

"Liam, du kan sätta dig där, och Jasmine, du sätter dig brevid Liam." Sa Mrs Daniel och pekade på det tomma bordet längst ner i rummet.

"For Fucks Sake..." Mumlade jag sammanbitet mot Isabella.

"Trust me darling... Trust me." Svarade hon med ett leende på läpparna.

Jag plockade upp mina saker från min bänk och gick långsamt mot bänken där Liam redan hade slagit sig ner.

När jag kom fram till bänken hade Mrs Daniel redan börjat prata igen. Jag satte mig ner med en duns och intalade mig själv att det kanske inte var så farligt ändå. Men mina tankar avbröts när jag hörde en röst viska till mig.

"Är hon alltid såhär glad?" Det var Liam som pratade till mig.

Jag kollade snabbt mot honom. 

"Nej, det är första gången hon är på såhär bra humör.. Tro mig." Sa jag och han log ett snett leende mot mig. 

"Du påminner om någon.. Har jag sett dig förut?" Sa han.

Jag var tyst en stund innan jag samlade mod och svarade på hans fråga.

"Begravningen.." Sa jag med en lite dyster ton.

"Åh.. Nu kommer jag ihåg." Sa han och det blev tyst resten av lektionen.

 

Resten av lektionen gick ganska fort och precis när det ringde ut gav Liam mig en lapp.

"Mitt nummer. Ring mig ikväll om redovisningen." Och när han sagt de lämnade han klassrummet.

Och precis då kom Isabella upp vid min sida.

"Hemma hos mig vid 6?" 

"Det blir bra.." Sa jag. Inte jätteexalterad över vår tjejkväll.

"Har det hänt något? Sa han något? Har han flickvän...?" 

Jag skrattade lite åt hennes gissningar. 

"Haha nej, vi tar det ikväll. Jag kommer vid 6. Puss."

Jag gick raka vägen ut ur klassrummet och mot busshållplatsen där jag ställde mig och väntade på bussen när jag plötsligt kände en hand på min axel.

Jag vände mig och mötte Liams ansikte. Inte här också..!?